Torsdag

hemma och är sjuk, ont i huvudet, benen, ögonen och brösten :/ halsen gör så ont, det känns som att tio getingar har flyttat i där och har värsta kriget!
Det går inte att andas in med näsan, så ibland när jag koncentrerar mig slutar jag andas med munnen, och då efter ett tag börjar jag flåsa som att jag hade sprungit maraton i tio år.
men ingen feber idag, inte nu i alla fall.
Så idag blir det en slöis dag framför den kända teven, äta apelsiner, så jag får i mig mycket vitaminer och blir frisk.
I helgen vill jag ju vara frisk, jag vill ju till baby-Emi och mysa. Det var ett tag sen, tyvärr! :(
___________________________________

Att dess person betyder mer än mig, personen betedde sig som ett svin, vi grät tillsammans för det, jag har inte gjort något ändå betyder jag minst. Jag förstår bara inte hur du tänker? Jag tänker inte vänta när jag bli ignorerad varje gång jag går förbi, inte ens ett hej om man ses? Nej nu börjar jag bli less på det här, jag är ingen blomma som står ensam och växer, jag behöver närhet och kärlek från dom jag vill ha det ifrån, men det får jag inte av dig. Så jag är mycket rädd att det här är ett sätt av dig att ge dig av med mig. Jag ser det så, du gör aldrig något åt någonting. Jag får alltid skiten, det är jag som alltid ska tänka efter. Men en sak är klar!
NU, från och med nu ska jag sluta tänka på dig, du gör bara så jag får bekymmer, jag är så fruktansvärt trött på att leva det här livet, vara ett trejde hjul. Du snackar med mig bara när ingen annan gör det, jag duger aldrig annars.
Det är det, jag kommer sakna stunderna med ER.
Men ska man behöva vara hemma jämt för att du ska vara nöjd och om jag är hemma hör du ändå ALDRIG av dig. Ingen av er hör av sig till mig, ingen av er...

Jag vet inte vad jag vill komma med det här, så långt har jag inte kommit.
Men en sak är jävligt klar, vi kanske ses på fester!
/sandraon