Måndag

idag kom jag senare till skolan, för jag "försov mig".
________________________________________

inte ett hej, inte en blick. det känns ju bra! det här kommer inte gå som jag tänkte, för jag tänkte om man verkligen tycker om nått så kämpar man för det, men så mycket var man inte värd :/
jag kommer aldrig glömma dig och allt. speciellt inte alla sommrar, alla minnen, all älskvärda vänskap, allt skratt så man fick kramp i magen, allt jag kunde säga till dig och mitt liv då.
kommer det någonsinn tillbaka? inte ens ett hej då isf...

hur kommer allt se ut nu? framtiden? det kommer ju vara helt annorlunda, jag hade ju planerat dig där, men kommer min plan bli verklighet?

förr, innan det här året så hade vi aldrig bråkat, vi hade aldrig kommit i kläm aldrig varit osams, jag kan inte tro att det är sant, är det verkliegn vi som inte ens pratar längre? varför händer allt mig, jag orkar inte mer! vi osams, nej jag kan inte tro det är sant... ;o

om du har valt att aldirg se mig igen som din bästa vän/vän så förväntar jag mig ett bra slut på det hela, för du har varit allt för mig och jag vill fan inte att det här ska vara slutet.

utan dig lever jag inte, det går inte.

jag står med hela min famn öppen ifall du skulle vända och komma tillbaka till mig, för jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dig, kan inte sluta heller, du betyder för mycket!
fröken W, glöm aldrig att du är hela mitt liv och jag älskar dig mest!
/ en krossad sandraon